I never have a bad thing to report

God kväll, god kväll. Jag har ända sen jag och Fluns lade ner allas vår misterbobby känt hur det kliats i fingrar och snurrat i skallen av skrivsugenhet och bångstyriga tankar som inte är av de verbala slagen. Därför slog jag slag i saken och dammade av min gamla användare här på blogspot, justerade lite snyggt i sisådär fem minuter och nu sitter jag har med ivriga fingrar, även ivriga tankar dock ett relativt tomt huvud. Kan till en början säga att vlåkspåt inte är vad jag skulle ha valt i dagens läge om det inte vore för mitt förflutna här, vlåk punkt se är vad jag, liksom en stor drös med övriga svenskar, skulle ha valt. FEI liksom, for everybodys information.

Vet inte riktigt vad det är, det kan vara uppspeltheten av att börja om på nytt med att blotta sina tankar och funderingar inför föga antalet läsare, som gör att jag är smått oinspirerad. Jag kanske känner mig lite blyg inför vad som komma skall och jag kanske inte har någon särskild pejling på hur man uttrycker sig allra bäst för att känna sig tillfreds med vad man åstadkommit. Jag kan dock göra ett gediget försök. Vet förövrigt inte vad gedigen/t betyder men jag gillar ordet, hehe.

Jag kan berätta om helgen. Helgen som bjöd på så lite men samtidigt så mycket. Till en början, ja fredags, (kan vara värt att nämna att fredag den trettonde aldrig levt upp så mycket till sitt rykte som i fredags. För mig då. Fredag den trettonde och jag har aldrig riktigt varit i luven på varandra tidigare.) så visste inte riktigt jag och min vän vad kvällen hade att erbjuda och vad vi var beredda att offra för att känna oss nöjda, eller åtminstone försökt känna oss nöjda. Man vet ju aldrig hur en kväll blir, vilket iofs är en ypperlig tjusning i sig. Hur som haver, vi hade inte ännu någon tillgång till alkohol, som var det enda vi var riktigt törstiga på. Vi gjorde flera halv och helhjärtade försök och hörde av oss till både den ena och den andra med stigande känslor av att vara desperata. Titt som tätt dök flashbacks från ettan upp, vi var osäkra på vad som skulle hända och hur vi skulle uppföra oss. Alla tidigare så tillgängliga var helt plötsligt extremt otillgängliga, så utan att vara särskilt ledsna hoppade vi på bussis för att ta oss hem till Sabina för ett mål mat. Rätt var det var blev vi bjudna på förfest/fest hos en kompis kompis. Kompis. Typ. Så vi tog oss dit och jag kämpade med en öl, öl är inte riktigt min starkaste sida, så jag gav upp tillslut och beslöt att jag inte skulle dricka något alls om det inte vore så att nån bjöd mig på en flaska vin eller nåt. I vilket fall som helst så drog vi ner till staden för att se vad natten hade att erbjuda, och när jag stod och tog ut min sista hundring medan jag kämpade mot tårarna som trängde sig på av vetskapen av min pankhet och mitt ansvarslösa slöseri på den senaste tiden, dök en gammal klasskompis upp. Helt själv, full och rik. Ja, tänkte jag, han kan bjuda mig på inträdet. Han sa, Karro du måste gå med mig för jag är helt själv, åh neeej jag har bara niohundra att spendera ikväll, shit....osv. Jag sa, Javisst jag går med dig Jocke, man vill ju inte vara själv på krogen. Nåt i den stilen. Så han bjöd mig. Väl inne var det lite folk och mycket hög musik. Jaha tänkte jag, umgicks med vänner från här och där, blev bjuden på massa öl, som jag tidigare nämnt INTE är till uppskattning för mina smaklökar, och tillslut blev man bjuden på taxi hem till en nydiskad lägenhet. Min alltså. Sömn, för att nästa morgon vakna och känna (bristen på) energin flöda och frodas inför den kommande kvällen som hade något extra extra ypperligt utomordentligt fantastiskt att erbjuda. Nämnligen Hellström, Håkan Hellström. I all ära. Nyduschade och glada sprang vi till en buss för att ta oss ner på staden till en god vän som försåg oss med tre liter fint vin. Vi handlade mat, dvs en pizza att dela på, och åkte hem igen. Åt maten, pizzan, drack vinet. Fick fina gäster som droppade in en efter en, Thilda, Linnéa, Agnes och Malin. De två sistnämnda gjorde oss senare sällskap till Folkets Hus och Håkan Hellström. Det var mycket trångt, svettigt och illaluktande då alla tar sig friheten att, ähum, släppa väder i sådana crowds, ty ingen vet ju vem det var. Ungefär en halvtimme försent entrade mannen myten och legenden scenen med sitt hängivna band, för att förse oss med en två timmar lång härlig, rentutav underbar konsert. Jag var en irriterande liten människa och trängde mig fram, längst fram, så jag kunde se utomordentligt bra och till och med få röra lite på herr Hellström lite då och då. På slutet fick jag en ros som de delade ut, så nöjd och glad och i skepnaden av en tomat traskade jag ut, fann mina vänner och gick hem. Vi hade tänkt gå ut efter konserten men varför förstöra något så kul och härligt som våran kväll dittills med en förmodligen inte så givande utekväll i Östersund. Så nöjda och glada och med ros och ballong gick vi hem till mig, drack te, åt resterna av vårt sneks, och diskuterade vilt. Då gjorde jag en förfärlig upptäckt, jag skulle nämligen upp klockan ca sju morgonen efter för att ta en buss till Hallen och sedan vidare med bil mot födelseorten och de alltid så välkomnande och kära föräldrarna. Hjälp, tänkte jag och gick och lade mig. Upp tidigt, promenad till busstorget då stadsbussarna inte börjar gå förrän klockan tolv på söndagar vilket är ett sjukt dåligt påhitt, och sedan buss och sömn, Hallen och arve. Här har jag kört bil på is och vägar, kört fast, sladdat, fått motorstopp och allt vad bilkörandet har att erbjuda den okunnige med körkortet utom räckhåll. Jag har även fikat lussebulle och julmust, samt slängt ilskna blickar på julgranen som februari till trots står kvar där vi ställde den dagarna innan julafton. Min familj verkar tro stenhårt på det där om att julen varar ända fram till påska.

Appropå namnet på min blogg, så kände jag ju som sagt för att skriva av mig, men det kan man ju inte börja göra förrän man skaffat en blogg, som i sin tur måste ha ett himla namn! AH tänkte jag då kreativiteten aldrig flödat mindre, det här går ju inte. Tillslut tänkte jag att det här namnet är valt i hemsk brist på annat, och det fiffiga med just blogspot, jag vet iofs inte hur det är med blogg.se, men skitsamma, det fiffiga med blogspot är att man kan ändra namn på både bloggen, adressen och underskriften. Yes, tillslut kanske jag kommer på något, men just nu, i brist på annat, så får den heta som den gör. Jag bryr mig egentligen inte.